Med dom orden inleder Vilhelm Moberg våren i sin bok Bondeåret från 1966. I Oxens tecken sades det vara bra att ha bröllop och avvänja barn, och även att så och plantera.
Har tjälen krupit ur marken? Har åkrarna torkat ur? Reder sig jorden för årderbill och härvpinne? Det är alla frågor som Moberg menar ska ha fått ett jakande innan vårningen börjar.
Den gråa, barslitna, luggslitna gamla jorden ligger åter naken och avhöljd inför solens ansikte. Den ser icke mycket ut för världen, där den ligger vid vårens början. Det tycks icke vara vidare lönande att röra i dess kala och öde åkrar.
Men bonden, som äger denna jord, han vet att den skall grönska och bära igen.
Här är några av de sysslor som svensk allmoge genom årtusendena ägnat sig åt i April, Gräsmånad, ända fram till våra dagar.
På åkern
När tjälen började släppa gällde det att förbereda för vårbruket. J.L. Saxon skriver i Från självhushållets lyckliga dagar (1933) om arbetet på en bondgård i Närke på 1850-60-talen om hur man först tog itu med ”rensedikera” runt åkern, som förnyades vart sjunde år. Sen lagades eller byggdes gärdesgårdar och stenmurar.
”Så snart jorden reder sig skall beredningen för sådden påbörjas” kan man läsa i andra volymen av Svenska allmogens frihetsstrider. Linåkern ska köras en gång och man ska laga humlekuporna.
I skogen
I skogen samlas björkris till kvastar, innan björken slår ut. Om björksaven kan man läsa:
Björklaka samlar man i fullmånaden, den rensar blåsan, njuren, lungan, leveren och mjältan, skall ock förtaga fläckar, om man tvår av ansiktet därmed
April är björkens månad, och den näringsrika saven flödar från när tjälen lämnar marken tills trädet utvecklar sina knoppar.
Folken i Skandinavien har druckit björksav i många hundra år, sannolikt under årtusenden. Ett av de tidigaste omnämnanden som är bevarat för eftervärlden är av svenske kartografen Olaus Magnus som år 1555 kort beskrev hur det dracks färsk björksav.
Björksaven flödar
Att dricka färsk björksav är ett fint sätt att välkomna våren, men det kan också användas i brödbakning eller till att koka gröt, göra sirap, öl, mjöd, vin eller till och med sprit.
Under den senaste hungersnöden i Sverige, 1867, användes björksav mycket i södra Sverige till brödbakning, gröt och som måltidsdryck. Då kallades visst björken för ”fattig mans ko” enligt en källa.(Uses of tree saps in northern and eastern parts of Europe, s 345) Det torde också ha druckits mycket björksav i norra Sverige där svälten var som värst.
Björksav har också som sagt använts till att brygga öl genom att blanda det med malt och jäst. En beskrivning från Småland år 1749 säger att björksav ibland smaksattes med pors (Myrica gale L.).
Vårmarknaden
Den stora vårmarknaden i Örebro hölls i april. ”Oxagropa” företedde då en myckenhet djur. Köpare voro också många. I regel var det en kolossal omsättning av djur. Utsäde var ock en stor artikel.”(Saxon, J.L., Från självhushållets lyckliga dagar)
Allt spannmål som blivit över brukade man omsätta till pengar, dvs. sälja på marknaden. Men man ville gärna se först att säden på åkrarna artade sig väl.(Kämpe, Alfred, Svenska allmogens frihetsstrider, volym 2, s 198)
På vedbacken
All vedhuggning skulle vara färdig före skärtorsdagen. Den som inte var klar fick dåligt rykte i bygden, och dessutom extra arbete eftersom veden sades bli segare att klyva efter denna dag. Då trodde man det berodde på att “trollkäringarna hade haft med det att göra – Ridit till Blåkulla med stockarna.”(Saxon, J.L., Från självhushållets lyckliga dagar, s 66)
Idag vet man att det är lättare att klyva ved som är frusen, så i April när vädret blir mildare och veden tinar blir den faktiskt lite segare att klyva.
I hemmet och på gården
När man hade tid över i hemmet band man kvastar av björkriset. Det var också viktigt att taken inspekterades och reparerades så att dom stod emot det kommande regnet. Vävarna lades också till blekning.(Kämpe, Alfred, Svenska allmogens frihetsstrider, volym 2, s 198)
Djuren
Om djurskötseln i April kan man läsa i Svenska allmogens frihetsstrider:
4. Svin och kalvar ’utskäras’. Lammen aktas väl, svinen ringas innan de utsläppas. Tjuren släppes till korna.
5. Handlar om skötseln av dräktiga ston. ’Om så behöves, låter man ock ränsa hästarna i munnen itu nedanet’.
6. Höns, ankor och gäss läggas på ägg. Duvor efterses, emedan de redan ha ungar, ’och ute på marken litet eller intet till föda finna’.
7. Man måste akta på fisklekarna.
Jag avslutar med lite visdom från den klassiska Bondepraktikan, 1875 års upplaga:
Så och skär i rättan tid,
Bruka Jorden med stor id…
Skrivet för södra Sverige och jag tycker nog att beskrivningarna är väl elementära och för allmänt hållen. Jag själv känner mycket väl till alla allmogesysslor och ofta gjort dem själv. Jag har läst nog läst många hundratusen sidor om domböcker och andra kulturhistoriska dokument huvudsakligen från mina områden i nordöstra Dalarna. Jag guidar, folkbildar, håller kurser, föreläser, skriver artiklar om olika kulturhistoriska ämnen och känner vår svenska kulturhistoria. Men även rätt mycket forskning kring finsk, rysk och baltisk kulturhistoria. Förutom kulturhistoria forskar jag i olika växters odlingshistoria och användning i olika syften.
Hej Björn och tack för din kommentar! Ja, visst går det alltid att utveckla beskrivningarna. Det här var en ytterst snabb överblick baserad på ett fåtal källor. Vilken publikation eller hemsida skriver du artiklar för? Du är alltid välkommen att dela med dig av din kunskap genom att publicera dina artiklar här på Allmogen.org, om du vill.