Artikel: Frihet, jämlikhet och broderskap

”Skär man av duglighetens hälsena, det egna intresset av att skapa värden, så avstannar fortskridandet. Försumpning inträder.” – Torgny Segerstedt

»Frihet, Jämlikhet och Broderskap», var en av de formler, i vilka de franska frimurarna gåvo uttryck åt strävanden. Vad som viskats fram i lönndom inom »Den Stora Orientens» slutna sällskap, växte till ett dånande härskri, när revolutionens upphetsade skaror däri funnit sin lösen.

Ingen tänkte på att denna treklang inneslöt oförenliga motsatser. Det blev den i händelseförloppet inneboende logiken förbehållet att särlägga begreppen. Revolutionens stormar vräkte omkull samhällsordningens murkna skiljemur. Därmed röjdes mark för friheten.

Friheten betöd öppen vädjobana. Utan hinder fick tävlan försiggå. Dugligheten fick sin chans. Hela livet tedde sig som en kraftmätning. De starke trängde sig fram, de svage blevo undanskuffade. Kampen för tillvaron var den synvinkel, varunder allt skeende avtecknade sig. De bäst utrustade rådde på de sämre lottade. Allt fortskred mot ständigt högre livsformer.

Friheten var den individuella duglighetens livsluft. Alla fingo sig sin plats anvisad efter måttet av sina krafter. De orättvisor som arv och gynnsamma uppväxtvillkor inneburo, jämnade snart nog ut sig. De vansläktade avlastades snabbt nog på den samhälleliga avskrädeshögen. Dugligheten graderade allt. Någon jämlikhet kunde det icke bliva tal om. Friheten med den viljornas brottning, som den innesluter, är oförenlig med jämlikhet.

Först i våra dagar, under socialdemokratiens fanor, har jämlikheten gjort sig gällande. Den har hävdat sig på frihetens bekostnad. De duglige äro alltid ett fåtal. När antalet blir utslagsgivande, höjes jämlikhetens standar. Tusenhövdad marscherar den stora skaran fram, dovt höres trampet, damm och svett hölja den i sin luftkrets. Det är något överväldigande i denna de djupa ledens massverkan.

Jämlikhetens tänkesätt har sina rötter i kristendomens uppfattning om alla människors likvärdighet inför Gud.

Det som skilde individerna åt var oväsentligheter. Hade det värdsliga någon betydelse, så var det den att göra de fattige mottagligare för det övervärldsligas hänvändelser än de rike, vilkas ägodelar bundo dem vid det jordiska. Människosjälarna voro alla av samma värde. Och när de som känt sig undanskuffade, nu tåga ut i solskenet, sjunga de om det människovärde de fordra tillbaka. Det är jämnhetens evangelium, omdiktat till stridssång.

Massrörelsen är avog mot graderingar. Alla skola ha lika bra eller lika dåligt. Det är följdriktigt, när det säges, att det betyder mindre, om den nya samhällsordning, som växer fram försämrar livsvillkoren, bara det blir lika illa ställt för alla. På alla områden strävas det här mot likhet och likvärdighet. Människorna böra ha samma utbildning, lika lön och lika stor arbetstid.

På det politiska området har likhetsgrundsatsen slagit igenom. Och den politiska makt som ställts i jämlikhetstrons sold utnyttjas till att rasera den gradering, som dugligheten under frihetens hägn genomfört beträffande ekonomiska livsvillkor och egendomsfördelning. Det är en ganska spännande kraftmätning som pågår. Dugligheten hävdar, att allt framåtskridande, all höjning av den allmänna välmågan är beroende av dess insats. Skär man av duglighetens hälsena, det egna intresset av att skapa värden, så avstannar fortskridandet. Försumpning inträder. Människorna komma att få bruk för den förnöjsamhet, som hämtar sin styrka att försaka ur medvetandet att alla ha det lika dåligt.

Det förmärkes redan en viss tvehågsenhet i de djupa leden. De ha själva ryckt fram med ojämn hastighet. Där börjar att framträda graderingar och åtskillnader inom de egna leden. Tvånget, som är jämlikhetens livsform, som friheten duglighetens, börjar kännas tryckande på många håll. Ännu har icke myteriet brutit ut, men det mumlas i leden. De mera framsynta börja spana efter någon högre enhet mellan frihet och jämlikhet.

Kan broderskapet bliva denna högre enhetsformel? Det vore hugnesamt att kunna svara jakande på frågan. Men vad är broderskap? Med frihet lät det sig icke förenas. Jämlikheten har till tvilling ett ofta oresonligt klasshat. Broderskap kan kanske dock tänkas spänna över dem båda. Det har som känsla sin upprinnelse hos de enskilda. I sin verksamhet är det en utstrålning mot de många. Det är en moralisk kraftyttring varav få äro mäktiga och som varje ögonblick måste på nytt tillkämpas. Vår naturliga inställning är hatet. Intet är av erfarenhet mera fulltygat än att hätskhet spirar ur vänlighetens sådd. Det ligger en tusenårig erfarenhet bakom det ordspråk som säger att otack är världens lön. Broderskap måste baseras på ett fullkomligt uppgivande av all tanke på gengäld i någon form. Den är följaktligen individuell i sin upprinnelse, den väller fram ur frihetens mark, och den bevattnar det samfälldas, jämlikhetens, i och för sig ofruktbara mark.

Rent tankemässigt kan man tumla med detta begrepp som en högre enhet av de båda andra. En annan fråga är, om det kan tänkas som en tidsålders, en politisk och allmänt kulturell riktnings, lösen. Modet sviker, när man vill bejaka frågan, hjärtat krymper sig vid att uttala det nej, som tanken fordrar. Det hindrar icke, att det kan bliva riktpunkt för de enskildas ansträngningar. Kanske kan den enskilde genom att sträva mot detta mål tillkämpa sig själv den oavhängighet, som hjälper honom över faran att sjunka ner i grämelse. Han kan kanske värja sig så länge, att ännu hans dödsrosslingar kan bliva ett sista gäckande svar på försöket att utplåna individualiteten i den åtskillnadslösa samfälldheten.