Dikt: Om en tillbörlig vrede

Ur diktsamlingen Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901).

Lägg tungt och fast din hand i bordet 
och som ett lejon kungligt ryt, 
och säg det rätta, vissa ordet 
manhaftigt utan flärd och skryt. 
Skön är en man, då han är vred, 
men blöt och mjäkig är han led, 
och kält och gnäll är kvinnfolkssed 

I denna värld av släta knoddar 
som le och buga för en slant, 
du späcke dina ord med broddar 
och tale hälsosamt och sant. 
I denna värld, så fräck och dum, 
må mycken vrede hava rum, 
och det är skam att vara ljum. 

En man är än ett nordanväder 
som blåser upp till hårdhänt strid, 
och än en västanvind som träder 
bland mänskorna oändligt blid. 
Så följa andra män hans spår, 
och barn och kvinnor, där han går, 
stå trygga i sin svaga vår.