Förtal och en utvandrad hälsing om sina plågoandar

Ett utvandrarbrev från en utvandrad hälsing, uppläst av en annan hälsing nu över 100 år senare. Plus, ett meddelande till er som deltog i förtalsattacken mot mig och Projekt Allmogen härom veckan.

Listen to ”Förtal och en utvandrad hälsing om sina plågoandar” on Spreaker.

I dagens avsnitt får du höra ett gammalt utvandrarbrev från 1900-talets allra första år, skrivet av en hälsing och uppläst av en annan hälsing nu över 100 år senare. Och han skräder inte på orden om Sveriges makthavare.

Jag pratar också om förtalsattacken som jag utsattes för härom veckan, där någon försökte dra mitt namn och det här projektet i smutsen och helt enkelt hängde ut mig inför tusentals personer som en främlingsfientlig rasist på grund av mitt engagemang i det här frihetliga folkbildningsprojektet, Allmogen, och på grund av att jag är kritisk mot det här landets makthavare. Oerhört kritisk.

Du kan höra mig berätta i podden eller videon, men här kommer också textversionen:

Till alla er som deltog i att förtala mig vill jag tillägna den här strofen ur en visa i Norbergsmagasinets visbok #19 från 1919:

Om förtalets orm sin gifttand blottar, Gå helt obekymrad fram din stig, Tänk att den, som emot vinden spottar, Spottar på sig själv och ej på dig.
  • Facebook
  • Twitter
Ur Norbergsmagasinets visbok #19 från 1919

Det har gått mer än två år sen jag startade det här projektet. Mer än en gång under dom här åren har jag fått höra av folk att jag fiskar i grumliga vatten, att jag flörtar med onda krafter, att jag rent av är en ”rasist”, ”nazist” eller ”fascist”. Den här gången var inte annorlunda.

Varför är jag då en rasist och värd att hängas ut enligt den här personen? Jo, förtalaren tyckte flödet du kan se på Instagram, Facebook och Twitter innehåller för mycket ”bleknordisk nostalgi” och är för ”vitt”.

Det var för mycket fokus på nordisk och svensk kultur, som han till och med menade inte existerar överhuvudtaget. Det är en tydligt vänsterextrem åsikt, som ständigt återkommer inom postmoderna och nymarxistiska grupperingar.

Han påstod att det måste finnas en ”hemlig agenda” bakom Allmogen och att hela målet med att levandegöra tidigare generationers vackra livsverk genom Allmogen var att det var en ”klassisk täckmantel” för att sprida ”maskerad rasism”. Vad som nu menas med det. Låter rätt fantasifullt om du frågar mig.

När han sen såg på mina helt publika sidor på sociala medier att jag uttryckt mig minst sagt kritiskt till både den nuvarande och förra regeringens migrationspolitik, och inte håller det här landets makthavare i så hög dager, för att uttrycka mig milt, så var det väl klart som korvspad. Jag var en sån där ”rasist”.

Och det stämmer att jag är kritisk till landets makthavare till både höger och vänster. Jag anser uppriktigt, från djupet av mitt hjärta, att många av dessa makthavare är direkt olämpliga att ha någon som helst makt över andra människors liv eller plånböcker. Och att jag dessutom råkar vara en ljushyad, blond och blåögd man som visar intresse för min egen historia och min ångermanländska och svenska kultur gör väl att alla varningsklockor börjar ringa hos såna här vänsterextrema krafter.

Värre blev det när den här personen läste Allmogens frihetliga värdegrund, som han tyckte innehöll “grumliga” ord och idéer som alla människors rätt till frihet, egendom, och självförsvar. Du får gärna själv gå in och läsa Allmogens värdegrund, och se om du tycker den är “grumlig”.

Andra hängde snabbt på förtalskampanjen och det diskuterades hur man kunde stänga ner Allmogens konton på sociala medier genom massanmälningar. Folk ända upp i Europeiska kommissionen gillade och delade, och helt plötsligt var Allmogen också en “rysk” sajt som hjälpte Putin att destabilisera Sverige och som “i smyg” ägnade sig åt att förtala folkgrupper. Hur han nu tror att svenska folkvisor, vedspisar och Vilhelm Moberg-böcker kan destabilisera ett land, eller hur man kan förtala folkgrupper “i smyg” genom att överhuvudtaget inte tala om dom.

För att göra en lång historia kort hotade jag personen med att använda min rätt att inleda en juridisk process för förtal om den här personen inte raderade sitt kriminella förtal, för det är trots allt inte kul att bli uthängd som något man inte är. Lögner kan snabbt bli sanning på internet. Men sanningen är att jag varken har råd eller ork att driva en sån process. Med en långtidssjuk och sedan länge utförsäkrad fru har vi det nog kämpigt med att brottas med välfärdens byråkrati. Så det är alltså fritt fram för er som vill fortsätta hänga ut mig som ”rasist”. Jag bryr mig inte. Den enda vars åsikt jag bryr mig om är min fru, och hon vet att mitt hjärta sitter på rätt ställe.

Målet med den här attacken är förstås att både skrämma mig till tystnad och att skrämma er som följer mig och få er att ta avstånd, att sluta följa mig, och få er att tro att jag är en sån där ”ond” människa man ska hålla sig borta ifrån.

Om det nu vore så enkelt att det fanns goda människor och onda människor. Som nobelpristagaren Aleksandr Solzhenitsyn skrev i sitt stora verk The Gulag Archipelago om sovjetunionens utbredda system av dödsläger:

Om det vore så enkelt! Om det bara fanns ondska människor någonstans som begick onda handlingar, och det bara var nödvändigt att separera dom från oss andra och förinta dom. Men skiljelinjen mellan gott och ont skär genom hjärtat på varje människa. Och vem är villig att förgöra en del av sitt eget hjärta?

Dom riktigt farliga människorna, som vi lärt oss från 1900-talets förödande krig, dom som är kapabla att mörda hundratals, tusentals, ja rent av miljontals människor, det är dom som delar upp människor i “dom goda” och “dom onda”.

Sanningen är förstås att det självklart finns en svensk kultur. Jag vet, för jag är svensk och jag har levt i den i hela mitt liv. Ni som hoppas på att jag ska lägga ner det här projektet kommer tyvärr bli besvikna. Svensk allmoge, och minnet av dom, har genom seklerna lyckats överleva en ständig ström av missväxt, svält, digerdöd, vargavintrar, förtryck, fattigdom och otaliga krig och umbäranden. Dom har överlevt mer lidande än vi som lever idag någonsin kan föreställa oss. Deras minne kommer överleva er också.

Men åter till utvandrarbrevet.

Det är skrivet av utvandraren A. G. som emigrerade till Amerika år 1903, vid 18 års ålder, samma år som 35,000 andra svenskar lämnade sitt hemland – en toppnotering för utvandringen från Sverige. Nu ett par år senare skriver han hem till Sverige från Kanada.

Det är utvandrarbrev nr 280 i den stora Emigrationsutredningen som svenska staten genomförde mellan 1907-1913 lett av den kände statistikern Gustav Sundbärg, för att ta reda på varför så många av statens undersåtar övergav sitt fosterland för Amerika.

Dom satte alltså igång med utredningen efter över 50 år av massutvandring, vid en tidpunkt då en femtedel av alla svenskar, över en miljon, redan hade bosatt sig i Amerika. Lite sent kan tyckas, men den svenska byråkratin är ju inte heller känd för att vara snabb. Eller rättare sagt, man är snabba på att driva igenom sin politik när man får chansen, men långsamma på att inse och erkänna sina misstag. Här kommer utvandrarbrevet:

N:r 280. A. G., Canada. Från Gäfleborgs län.

Jag föddes i Hälsingland 1885 af fattiga föräldrar. Min fader var i kronans tjänst i 33 år. Jag hade äfven en broder vid lif. Jag minnes väl den dag, då min broder skulle mönstra, fastän jag var ej då så gammal, men jag hörde talas om att han skulle bli krigsman, och det har jag alltid varit rädd för. Sedan jag blef större och konfirmerad hade jag alltid afsky för exercisen, hvarföre jag vid adorton års ålder begaf mig hit till Amerika i sällskap med min fader, ty jag kunde då inse att ingen framtid fanns för mig där jag arbetade på sågverk i skogarna på landet. Också var det dyrt att lofva för dagen ocb sä höga skatter att betala, änskönt jag då ej var gammal nog att betala skatt, men jag visste att tiden skulle komma äfven för mig. Så började jag fundera att vid uppnådda 21 år skulle jag ut och försvara konung och fosterland. Af hvad orsak skulle jag ut? Jag hade ju ej så mycket som en handfull af jord. Jo, jag förstod att jag var dömd att kämpa och dö för sådana, som endast pockade mig att betala skatt till dem. Betala dem för att jag vågade mitt lif för dem; det är ju rysligt när man tänker att don fattige, som ingenting äger, skall, om han vill eller icke, ut att försvara lif och rikedom åt sina plågoandar. Nej, bort det! Låt hvar och en gå ut att försvara hvad han äger samt tag bort rangskillnaden, så tror jag det skall bli annorlunda. Lat den fattige rösta med den rike och
trampa honom ej under edra fötter. Så är icke förhållandet här i landet. Här äro alla lika, hög och låg, rik eller fattig. Jag behöfver inte ens lyfta på hatten för konsuln, om jag möter honom, eller om jag kommer in i hans hus, behöfver jag icke ens då rubba min hatt. Nej, skapa ett Amerika i Sverige, så tror jag nog att edra söner och döttrar stanna hemma, annars icke. Förkorta den långa beväringstiden, gif folket allmän rösträtt, dela ut den jord som ligger öde, tag äfven bort en del utaf alla dessa löntagare, som endast lefva på arbetaren och af hvad han förtjänar.

Ni som lyssnar på ljudversionen kan höra spelmannen Thomas von Wachenfeldt från Bergsjö i Hälsingland läsa upp brevet, och i bakgrunden hördes en ”Polska från Gränsfors efter soldaten Erik Forss”, också spelad av Thomas.

Vill du lära dig mer om traditionell spelmansmusik och höra mer av hans fiol rekommenderar jag att du lyssnar på Thomas podd, Trad-Podden, som du hittar där poddar finns. Du hittar också många av hans alster på Spotify och Soundcloud.

Det var också från Hälsingland som den första stora gruppemigrationen från Sverige började år 1846. Upp emot 1000 medlemmar av Erik Jansons religiösa sekt, de så kallade Erik Jansarna, som närmast sågs som brottslingar av dåtidens svenska myndigheter och förbjöds att utöva sin religion, begav sig iväg över Atlanten.

Det här är det fjärde utvandrarbrevet som lästs upp i den här podden. Fler kommer, för det här är en del av vår historia som till stor del är bortglömd men som jag tycker är värd att berättas.

Det är historien om svenskar som tvingades på flykt från sitt hemland. De flydde från en fattigdom som vi idag knappt kan föreställa oss. Men de flydde också från förtryck och överförmynderi, från både kyrka och stat. En stat som såg befolkningen som sina undersåtar, som skatteboskap, vars enda funktion var att generera skatteintäkter till kronan och, om man råkade födas som man, att dessutom ställa upp som kanonmat i armén.

Människorna fanns på den tiden till för att tjäna staten, inte tvärtom. Och man kan ju fråga sig om det är annorlunda idag.

Fortfarande på 1940-talet utvandrade svenskar till Amerika, och när Vilhelm Moberg träffade några av dom under sin vistelse där fick han klart för sig att samma orsak låg till grund i nio fall av tio. Moberg skriver i sin bok Den okända släkten:

Missnöje med myndigheterna, med alla frihetsinskränkande lagar och förordningar, med tjänstemannaväldet där hemma. I de fyra ståndens Sverige förekom ett personligt patriarkaliskt förtryck, i det socialdemokratiskt styrda Sverige utövas förtrycket av en opersonlig, mekaniskt fungerande statsapparat – det är skillnaden.

Om du som lyssnar är svensk i dess historiska bemärkelse och alltså har rötter i Sverige som går tillbaka till 1800-talet, så har du med stor sannolikhet också levande släktingar i Amerika.

Jag har själv genom min släktforskning hittat några av mina släktingar. Dom finns i Florida, i Ohio, i Minnesota. För nåt år sen gjorde jag också ett sånt där DNA-test där man skickar in sin saliv och får veta ens genetiska ursprung. Man blir dessutom ihopmatchad med avlägsna släktingar som också gjort testet, och jag har på den vägen hittat 8 fyrmänningar och 413 mer avlägsna släktingar – många av dom i Amerika.

Den okända släkten, det kallar Moberg de svenskar som är bosatta i Nordamerika, ättlingar till de emigranter som under 1800- och 1900-talet lämnade Sverige för det stora landet i väster. Den okända släkten kommer ni få höra mer om framöver.

Målet med det här projektet, som kort och gott heter Allmogen, har alltid varit att belysa och bevara vårt nordiska och svenska frihetsarv, som återspeglas i vår historia, vår kultur, våra traditioner, och våra förfäders livsverk.

Om du vill att jag ska kunna ägna mer tid åt det arbetet, bli gärna stödmedlem.

Du bidrar förstås redan genom skatten till otaliga kulturprojekt och särintressen som du aldrig begärt och aldrig skulle ha stöttat frivilligt. Jag arbetar däremot bara för dig, för vårt gemensamma intresse – vår historia.

Jag vill rikta ett stort tack till alla nuvarande stödmedlemmar och alla er som skänkt gåvor den senaste tiden. Utan er skulle det här projektet inte vara vad det är idag. Det är tack vare er jag kan fortsätta skina ett ljus på tidigare generationers livsverk.

Tack!

Och trevlig helg, allmogen.

Daniel Sjöberg

Författare: Daniel Sjöberg | sjbrg

Husbonde till projektet Allmogen. Aspirerande småbonde, skogsman och bolåneslav på en liten gård i Ångermanland. Följ honom på Instagram för en mix av nostalgi, småbruk, byggnadsvård och skogsliv.

Dom kan icke mera värja sitt verk. Kan dom räkna med dig?

Allmogen bevarar och tillgängliggör kunskap om vår svenska historia och kultur för alla, gratis. Med ditt stöd kan vi göra mer. Om du vill att skildringen av vår historia och vårt kulturarv ska stå fri och oberoende från både staten och kapitalet, om du sätter värde på tidigare generationers livsverk, bli då medlem i Allmogen - hela Sveriges frihetliga kulturförening. Ditt stöd = kärlek.

Månadsgivare

Från 50 kr / månaden

Bli medlem

Engångsdonation

Du kan också stödja arbetet med en engångsdonation i valfri storlek.

Ge en gåva

Nyhetsbrev

Allmogen har ett gratis nyhetsbrev som sammanställer allt nytt som publiceras. Det kommer ut varje söndag och innehåller hela veckans intressanta artiklar. Här är ett exempel. Ser det bra ut? Skriv upp dig.

4 reaktioner till “Förtal och en utvandrad hälsing om sina plågoandar”

  1. Tack för veckans information! Jag blir väldigt upprörd och arg när jag hör om denna förtalskampanj. Jag undrar så hur dessa människor kan sova gott om natten. Någon gång i framtiden må dessa få stå till svars för sina handlingar, de som talar om godhet, om ”allas lika värde”, om allas rätt att vara den man är och uttrycka sin åsikt fritt. De menar att de står upp för sanningen men de agerar precis tvärtom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *