Bokrecension: Kalle Anka på kräftskiva – Berättelser från landet utan kultur

Kalle Anka på kräftskiva

Malin Kim recenserar Dan Korns bok Kalle Anka på kräftskiva: Berättelser från landet utan kultur, som kom ut förra året på Timbro förlag. Boken kommer att vara aktuell läsning för en lång tid framöver för den som vill förstå Sveriges tillstånd.

Dan Korn (född 1962 i Göteborg) är folklivsforskare och författare. Framför allt har han gjort sig känd för debattartiklar inom kulturområdet och böcker som skildrar hur gamla sedvänjor överlever i det moderna samhället. Numera är han bosatt i Storbritannien, där han är verksam som rabbin. Jag har nu läst hans bok Kalle Anka på kräftskiva. Berättelser från landet utan kultur och vill dela med mig av mina intryck.

[Red: Dan Korns bok kan köpas direkt från Timbro förlag till det facila priset av 49 kr(!).]

Kort sammanfattat är boken en massiv uppgörelse med den svenska kulturförnekelsen. Med eleganta exempel guidar Dan Korn läsaren till förståelse av den svenska kulturens egenheter och skärskådar den bristande logiken i påståenden om dess icke-existens. Argumentationen är rak och stringent, men ändå högst personlig. Min enda invändning är att titeln är missvisande och inte återspeglar bokens tyngd – för det är en intellektuell bok, som ställer krav på att läsaren reflekterar. Men det är också en vacker bok, som delar ut minnesvärda och känsliga berättelser ur den svenska historien och vågar hävda att kultur är viktigt.

Boken kunde knappast ha publicerats vid ett mer lämpligt tillfälle. Den är ett starkt inlägg i den pågående samhällsdebatten och därför mycket betydelsefull. Samtidigt som den är nyanserad och förklarande, tar den ställning i en av vår tids viktigaste frågor: Den svenska kulturen finns och behövs mer än någonsin just nu.

Nedan lämnar jag några citat, som illustrerar huvudbudskapet:

”Det finns ingen inhemsk svensk kultur.” För en del verkar detta påstående som en hädelse, för andra som höjden av idioti. Men eftersom det gång på gång i olika sammanhang faktiskt sägs, måste det ju finnas människor ibland oss som på fullt allvar tror detta. Det beror givetvis på att påståendet i sig inte betyder något. Inhemsk, vad är det? Finns det någon kultur någonstans på vår jord som är helt opåverkad av andra kulturer? Självfallet inte. Så från den synpunkten är påståendet att Sverige inte har någon inhemsk kultur helt sant. Men det gäller i så fall inte bara Sverige, utan alla människor, alla folk, alla nationer, alla kulturer. Att just Sverige inte skulle ha en inhemsk kultur är ett meningslöst påstående, men orsaken till varför detta sägs är inte meningslös.

I Sverige har det länge ansetts fult att över huvud taget tala om nationen Sverige, att över huvud taget knysta om att även Sverige behöver en gemenskap. Den har setts som så självklar att man bara tagit för givet att den alltid kommer att finnas. Nu ser vi hur samhället allt mer splittras. Till stor del beror detta på de senaste årens invandring, som kombinerats med en politik som går ut på att hylla de nya svenskarnas särart istället för att försöka få dem att bli en del av den svenska gemenskapen

Många har den outtalade föreställningen att individens frihet och rättigheter är universella värden, som är självklara för alla människor. Men de är en del av vår kultur. I klansamhällets värld finns de inte. Lika självklart som det är att vi i Sverige bör bejaka denna del av vår kultur, lika självklart borde det vara att förstå att människor inte anpassar sina tänkesätt till dessa normer bara för att de passerar en gräns.

Den svenska kulturförnekelsen beror på att man målat in sig i ett hörn. Man identifierar med viss rätt tal om kultur och nationalism med främlingsfientliga krafter och högerextremism. Därför vill man hålla sig så långt undan dessa krafter som möjligt, genom att förneka existensen av vår kultur, samtidigt som man hyllar andra folks kulturer. Det kan verka ologiskt och är det givetvis också, men ur perspektivet att man till varje pris vill hålla sig långt från de krafter som hyllar den svenska kulturen på bekostnad av andra kulturer, blir det helt logiskt. Därför vill man också utplåna all nationalism och i strävan att inte vara främlingsfientlig blir man ofta istället främlingshyllande.

Min åsikt är att vi bör sträva efter att inte göra skillnad på folk utifrån ursprung. Att sätta främlingen på piedestal är lika problematiskt som främlingsföraktet.

Varje stat måste ha en form av sammanhållning, som stavas nationellt deltagande, identitet eller kultur, för att motivera människorna att följa lagar, att betala skatt och för att visa empati och hänsyn till varandra.

Varje land har sin offentliga kultur: institutioner och traditioner för hur de sköts, uppförandekoder för det offentliga rummet och liknande. Det är viktigt för samhällets sammanhållning att vi alla blir en del av den kulturen, oavsett vår bakgrund. Vad vi gör privat är däremot vår ensak.

I Sverige har mångkulturalismen blivit ett myndigheternas projekt mot befolkningen. Befolkningen beordras att maka på sig, för att göra plats för mångkulturen. Ingen frågar efter den ”kompetens och livserfarenhet” som majoritetssvensken har. Istället har det blivit en officiell ”sanning” att det inte finns någon svensk kultur. Istället för att försöka förstå den svenska kulturen och utnyttja den för att skapa integration, försöker man bekämpa den.

Att inte ställa krav på människor, att inte förvänta sig att de kan bli en del av det svenska samhället, utan tro att Sverige måste anpassa sig till dem, är också en form av rasism, av Mustafa Panshiri träffande kallat ”de låga förväntningarnas rasism”.

Om vi ska bygga en gemensam framtid för de som bor i Sverige måste svensk kultur vara öppen för alla. Det är majoritetens kultur och det ingår i majoritetens privilegium att på grund av dess dominerande ställning kunna bjuda in andra att delta. Men för att kulturen ska kunna vara öppen för alla måste vi erkänna att den existerar.

Dan Korn i Kalle Anka på kräftskiva. Berättelser från landet utan kultur

Ursprungligen publicerad på Kulturminnet.

Författare: Malin Kim

Malin Kim är bosatt på den västgötska landsbygden och arbetar som läkare. Det kulturhistoriska intresset vaknade tidigt och har resulterat i långa resor i olika delar av världen. Malin driver den hedervärda bloggen Kulturminnet som ett svar på att svensk kulturpolitik alltmer tappat intresset för den svenska kulturens innehåll och det egna kulturarvet.

Dom kan icke mera värja sitt verk. Kan dom räkna med dig?

Allmogen bevarar och tillgängliggör kunskap om vår svenska historia och kultur för alla, gratis. Med ditt stöd kan vi göra mer. Om du vill att skildringen av vår historia och vårt kulturarv ska stå fri och oberoende från både staten och kapitalet, om du sätter värde på tidigare generationers livsverk, bli då medlem i Allmogen - hela Sveriges frihetliga kulturförening. Ditt stöd = kärlek.

Månadsgivare

Från 50 kr / månaden

Bli medlem

Engångsdonation

Du kan också stödja arbetet med en engångsdonation i valfri storlek.

Ge en gåva

Nyhetsbrev

Allmogen har ett gratis nyhetsbrev som sammanställer allt nytt som publiceras. Det kommer ut varje söndag och innehåller hela veckans intressanta artiklar. Här är ett exempel. Ser det bra ut? Skriv upp dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *