Luciaförbud på förskola i Motala – påstås vara ”kränkande”

Luciatåg

På förskolan Kärrbaken i Motala har man firat Lucia varje år, men nu är det slut med det, meddelar förskolans ledning.

I år blir det inget luciafirande för de små barnen på förskolan Kärrbaken, för i Sverige anno 2018 har man nämligen kommit fram till att den gamla luciatraditionen som firats på svenska skolor i över 100 år kan innebära ”diskriminering och kränkande behandling” med motiveringen att alla föräldrar kanske inte har råd att köpa luciadräkter.

(Tips: det går utmärkt att gå luciatåg i sina vanliga kläder. Lite glitter och pynt däremot kan bannemej förskolan hosta upp med tanke på vad en förskoleplats kostar i skatt varje månad…)

Förskolechef Anna Karmskog menar även i en intervju med Motala Vadstena Tidning att många barn blir ”oroliga” och ”ledsna” när alla föräldrar samlas, för att inte tala om ”genusperspektivet” där förskolechefen ifrågasätter fenomenet ”att gå på rad i ett luciatåg”. Nån som är skolad i genus som kan förklara vad som är kränkande med att gå på rad?

Beslutet har tagits utan att tillfråga föräldrarna, och föräldern Jessica berättar till Motala Vadstena Tidning hur hon och andra föräldrar känner sig helt överkörda av ledningen. Flera föräldrar ska ha lämnat ett föräldramöte upprörda. Jessica fick sen berätta för sin femåring, som inhandlat en ny tomtenissedräkt, att det inte kommer bli något luciafirande.

Jag kan nu även meddela förskoleschef Anna Karmskog att förskolans beslut att skrota Luciatraditionen går emot deras uppdrag som förskola, som enligt Skolverkets läroplan för förskolan bland annat innebär att ”utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa.”

Den statliga läroplanen fastställer även följande:

Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar.

Rimligtvis så har även svenska barn rätt att utveckla en medvetenhet om sitt egna kulturarv, både det nationella och regionalt i sitt landskap. Barn med utländsk bakgrund bör också få chansen att bli delaktiga i och utveckla förståelse för den svenska majoritetskulturen som de faktiskt omges av och måste få kunskapen att förhålla sig till.

Frågar du mig vore förstås idealet att föräldrar och lokalsamhällen själva engagerar sig för att föra sina traditioner vidare till nästa generation. En tradition som inte bärs upp av människorna själva är inte livskraftig. Därför är min slutsats att det är en rätt dålig idé att anförtro en så viktig uppgift som bevarandet av ens traditioner till staten.

Att så ändå är fallet i dagens Sverige torde vara en naturlig konsekvens av att Sverige ända mot slutet av 1900-talet i det stora hela var ett extremt homogent land på ett kulturellt plan, där det förvisso fanns skillnader regionalt i de olika landskapen men där vi ändå i stort delade samma traditioner och religiösa grund. Då är det inte konstigt att traditioner som Lucia även letar sig in i skolorna och även smälter samman med den religiösa gemenskapen med exempelvis julavslutning i kyrkan.

Men som sagt, det har visat sig vara en dålig idé. För rätt vad det är så kommer en dag när någon genusmarinerad förskolechef lägger ett normkritiskt öga på nån av våra gamla traditioner och vips så är den väck. Utraderad av staten. Eller av vår egen passivitet?

Jag förstår dock de föräldrar som blir upprörda. Det gör jag. Jag förstår de föräldrar som betalar en av världens högsta skatter och spenderar ofantligt många fler timmar på jobbet än med sina barn, och inte har orken att själva arrangera luciatåg. Jag förstår de föräldrar som vill ge sina barn den mening och känsla av kontinuitet som våra traditioner rymmer – ett alternativ till den ytliga materialism och konsumism som så plågar vårt samhälle. Jag förstår även de som blir arga på den stat som plötsligt vill ta dessa traditioner ifrån dem.

Omvänd ilskan till något positivt.

Varför inte en ny början?

Daniel Sjöberg

Författare: Daniel Sjöberg | sjbrg

Husbonde till projektet Allmogen. Aspirerande småbonde, skogsman och bolåneslav på en liten gård i Ångermanland. Följ honom på Instagram för en mix av nostalgi, småbruk, byggnadsvård och skogsliv.

Dom kan icke mera värja sitt verk. Kan dom räkna med dig?

Allmogen bevarar och tillgängliggör kunskap om vår svenska historia och kultur för alla, gratis. Med ditt stöd kan vi göra mer. Om du vill att skildringen av vår historia och vårt kulturarv ska stå fri och oberoende från både staten och kapitalet, om du sätter värde på tidigare generationers livsverk, bli då medlem i Allmogen - hela Sveriges frihetliga kulturförening. Ditt stöd = kärlek.

Månadsgivare

Från 50 kr / månaden

Bli medlem

Engångsdonation

Du kan också stödja arbetet med en engångsdonation i valfri storlek.

Ge en gåva

Nyhetsbrev

Allmogen har ett gratis nyhetsbrev som sammanställer allt nytt som publiceras. Det kommer ut varje söndag och innehåller hela veckans intressanta artiklar. Här är ett exempel. Ser det bra ut? Skriv upp dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *