Om Projekt Allmogen

Projekt Allmogen

Vad:

Projekt Allmogen arbetar med att bevara och skildra den svenska allmogens och i utsträckningen hela den nordiska allmogens frihetliga historia och rika kulturarv. Målet är att lyfta fram – inte kungarnas, svenska statens eller krigens historia – utan de vanliga människornas historia och deras strävan efter fred, frihet och välstånd genom seklerna. Det är i mångt och mycket äganderättens och människorättens historia. Här väcks de döda till liv. Här står vi det onda emot – i Vilhelm Mobergs anda.

Hur:

Projekt Allmogen började 2015 som ett digitaliseringsprojekt med målet att skanna in och tillgängliggöra gamla böcker om nordisk historia och kultur, till exempel Svenska allmogens frihetsstrider, den poetiska Eddan och Svenska bonden och hans hemman som alla släppts helt fria i digitalt format. Sedan starten har innehållet utvidgats till gamla dikter, artiklar och tal från framstående svenska diktare, författare och tänkare, exempelvis Dan Andersson, Fabian Månsson och Torgny Segerstedt. Du kan också titta in på Youtube eller lyssna på Allmogens podd där arbetet pågår att läsa in gamla utvandrarbrev från svenskar som emigrerade till Amerika på flykt undan statligt och kyrkligt förmynderi. På Instagram, Twitter och Facebook skildras den svenska allmogens historia och kulturella mångfald i både bild och text.

Svenska allmogens frihetsstrider av Alfred Kämpe

Den allra första boken som digitaliserades och nu är tillgänglig i digitalt format, Svenska allmogens frihetsstrider av Alfred Kämpe, är en sällsynt skrift i tre volymer som Vilhelm Moberg höll högt, och ett av de få försöken till skildringar av den svenska allmogens många uppror mot överheten.

Varför:

För det första: Historia är kul!

Nordens rika historia och kulturarv är inte bara spännande, det är dessutom en bottenlös källa av kunskap och visdom där man kan hitta både lärdomar och mening. Genom att lära känna vår historia lär vi känna vår samtid och oss själva.

Vår stora författare och folkhistoriker Vilhelm Moberg menade i ett tal på svenska flaggans dag i Gävle 6 juni 1944, när Sverige var omringat av andra världskrigets fasor, att historien för ett folk kan vara ”en kraftens källa, som det söker sig till under svåra tider, när skyarna över landet svartnar.”

Samma tema behandlade han två år tidigare, vid ett föredrag vid försvarslånefest i Karlstad 15 mars 1942:

Det kan icke ofta nog sägas, att vårt folk på det hela taget ännu är mycket lyckligt ställt i jämförelse med andra folk i vår världsdel. Och för att få jämförelser från vårt eget land, så bör vi under tunga dagar som dessa blicka tillbaka och minnas våra fäders tillvaro, våra fäders strävan och problem – vi bör erinra oss hur deras liv gestaltade sig under hårda tider, som liknar vår egen tid. Vår historia är nämligen både en god läromästare och en god styrkekälla – det skall vi snart finna.

För det andra: Vår historia och vårt kulturarv är under angrepp av klåfingriga politiker och aktivistiska tjänstemän

Makthavare har i alla tider haft en fallenhet att vilja vinkla historien för att vinna mer makt och främja deras agenda – en agenda som vanligtvis inte varit i allmogens intresse. Kort sagt, man ska inte lita på att makten förvaltar vår gemensamma historia med vare sig objektivitet eller småfolkets bästa i främsta rummet. Det är som den brittiska författaren George Orwell skrev i sin dystopiska framtidsroman 1984:

”Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nutiden, kontrollerar det förflutna.”

Tidigare i den svenska historien har kungen och statskyrkan genom sina hovhistoriker och predikstolar kontrollerat skildringen av det förflutna, vilken ofta har varit starkt nationalistiskt betonad med syfte att stärka den svenska centralmakten. Man ville också uppfostra lydiga undersåtar som var villiga att ge sitt liv för kung och fosterland, eller åtminstone inte gjorde motstånd när de skickades mot döden eller belades med nya hårda skatter.

”Hur tillgår historieförfalskning?” frågade sig Vilhelm Moberg i en av hans texter. Han fortsatte: ”Svaret är: Genom urval och utelämning.” Moberg ansåg att den stora massan hade undanhållits historien om sig själv, medan de män som skapat Sveriges stormaktstid, som han kallar ”det stora eländets tid”, blivit hyllade i våra historieböcker. Den förfalskningen av vår historia fortgår än idag.

Författaren Piero Simeone Colla lade den 2 mars 2017 fram en ”dubbeldoktorsavhandling” i Paris om svensk skolpolitik som omnämndes i Svenska Dagbladet av Inger Enqvist, professor i litteratur vid Lunds universitet och specialiserad på utbildningsfrågor, med en artikel som bar titeln ”Sverige har gjorts arvlöst på sin historia”. Om Collas avhandling skriver Inger så här:

”För Colla är historieundervisningen det klaraste tecknet på vad skolreformatörerna vill, och han är förbluffad över det han upptäcker. Ämnet har numera så få timmar att eleverna inte utvecklar någon känsla för kronologi.

Svensk historia lästes tidigare i en speciell lärobok, men först försvann läroböckerna i svensk historia, och sedan försvann nästan alla referenser till svensk historia. Äldre historia och politisk och militär historia nämns knappt, och inte ens vikingatiden, Vasaätten, reformationen eller stormaktstiden får mycket mer än ett omnämnande. Fokus läggs på industrialiseringen och arbetarrörelsen.

Det är som om Sveriges historia började vid 1800-talets mitt efter att ha varit ett tidlöst bondesamhälle.
[…]
Colla menar att historieämnet har utplånats eller amputerats, och att svenskarna har gjorts ”historiskt arvlösa”. Unga svenskar bibringas idén att det förflutna inte spelar någon roll och att det typiskt svenska är att vara modern och förändringsvillig.”

Vilka är det då som gör oss historiskt arvlösa? Vilka kontrollerar skildringen av Sveriges förflutna i dag? Det handlar fortfarande om den svenska centralmakten – genom den statliga läroplanen och en armé av skattesubventionerade kulturarbetare, historiker och tjänstemän. Nu för tiden genomsyras statens institutioner dock inte av statsnationalism, utan av postmodernt och nymarxistiskt tankegods. I vänsterhegemonins postmoderna tankevärld tjänar historien och kulturarvet ett enda syfte: att befästa och stärka deras makt. Tillbaka till Collas avhandling, som tar upp detta sätt att använda historien:

”Historia behandlas som samhällskunskap genom att allt ses ur dagens perspektiv. Teman från det förflutna väljs därför att de har anknytning till någon aktuell tendens, vilket anses göra historia ”relevant”. Berättarrösten i läroböckerna utgår från att samhället ska vara som i dag. Under böckernas förment sakliga yta hittar Colla en ”nationell roman”, som är den socialdemokratiska välfärdsstatens självförhärligande.”

den svenska välfärdsstaten är höjden av mänsklig utveckling, att det är den godaste och mest rättvisa staten i världen, att det inte finns någon inhemsk svensk kultur (Ingrid Lomfors, statliga Forum för levande historia), att det ursvenska är barbariet (Fredrik Reinfeldt), att invandrarna byggde Sverige (Maud Olofsson), att vi har socialdemokratin att tacka för vårt välstånd, att ”skatt är häftigt” (Mona Sahlin), att svenska traditioner är ”töntiga” och egentligen inte finns (Mona Sahlin igen), att den vita mannen bär skulden för allt ont i världen, och så vidare.

Frågar du dagens makthavare om vår historia får du sannolikt höra något i stil med att den svenska välfärdsstaten är höjden av mänsklig utveckling, att det är den godaste och mest rättvisa staten i världen, att det inte finns någon inhemsk svensk kultur (Ingrid Lomfors, statliga Forum för levande historia), att det ursvenska är barbariet (Fredrik Reinfeldt), att invandrarna byggde Sverige (Maud Olofsson), att vi har socialdemokratin att tacka för vårt välstånd, att ”skatt är häftigt” (Mona Sahlin), att svenska traditioner är ”töntiga” och egentligen inte finns (Mona Sahlin igen), att vi som fötts i Sverige inte har någon äganderätt till det välstånd som tidigare och ännu levande generationer har byggt upp eftersom ”slumpen” gjorde att vi föddes här, att den vita mannen bär skulden för allt ont i världen, att Sverige alltid haft betydande invandring (när den i själva verket varit extremt liten), att det rent av inte finns en svensk majoritetsbefolkning, och så vidare och så vidare. Så förfalskas historien idag.

De sprider såna föreställningar för att de tror att erkännandet av en svensk majoritetsbefolkning med en ursprunglig kultur och historia som har mångtusenåriga rötter i det här landet kan bidra till en minskad acceptans för fortsatt skattesubventionerad mångkultur, invandring eller storskaligt flyktingmottagande som förändrar det svenska samhället i grunden. De tror även att existensen av en svensk majoritetskultur med särskild anknytning till landets historia kan försvåra centralmaktens ”integration” av alla människor med invandrarbakgrund som nyligen kommit till Sverige då ett sådant historiskt arv kan uppfattas som ”exkluderande” eftersom man talar i termer om ”vi” och ”dom”, vilket är förbjudet i den postmoderna tankevärlden där man strävar efter att bryta ner ursprungliga grupptillhörligheter för att bereda väg för deras utopi.

Projekt Allmogen köper inte påståendet att historien är exkluderande. Tvärtom tror vi att Sveriges historia kan skapa förståelse, väcka intresse och bygga broar mellan de vars släkt bott här sedan urminnes tider och de som nyss slagit ner sina bopålar för att med egen kraft skapa sig en bättre framtid. Liknande tankar om den svenska kulturen har luftats av folklivforskaren Dan Korn i Timbro-rapporten Svensk kultur, en förut­sättning för integration.

Sverige behöver en fri och statligt oberoende historieskildring

Precis som det behövs fria medier där tankar och samhällskritik kan flöda fritt, måste skildringen av vår historia stå fri från statlig påverkan. En historieskildring som varken glorifierar kungarna och krigen eller förnekar den svenska allmogens rötter och självklara mänskliga rättigheter som rätten till sin frihet, till frukterna av sitt arbete, till sin historia och bevarandet av sin kultur. En historieskildring som sätter allmogens strävan i främsta rummet. En historieskildring som å ena sidan lägger fokus på vad som skapar välstånd och frihet, och å andra sidan lyfter fram vad som skapar fattigdom, orättvisa och hat.

Allmogens historia

Det är denna historia som några av våra mest älskade svenska författare på 1800- och 1900-talet spenderade många år av sina liv att skriva ner. Män som Anders Fryxell, August Strindberg, Fabian Månsson och Vilhelm Moberg skrev ner den för att de kände att den var värd att bevaras för kommande generationer. Det tycker vi med.

Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

De har mycket att säga oss, och vi är skyldiga att lyssna till dem.

Lyssnar du?