Odens råd till Loddfavner i Den Höges sång

Oden som vandringsman. Målning av Georg von Rosen 1886.

I fornnordiska eddadikten Den Höges sång, Hávamál, hittar man i den senare delen ett antal levnadsråd från Oden, den höge, riktat till personen Loddfavner, som alla inleds med samma diktstrof:

Jag råder dig, Loddfavner, men råd må du taga; du får fördel, om du följer dem, de bli goda att begagna.

Råden handlar om hur man bör behandla människor, såväl vänner som ovänner. Den som tar till sig råden ska nå framgång i livet, inom så väl familjeliv som i strid.

Den Höges sång ska enligt forskningen ha nedtecknats senast på 800- eller 900-talet, troligtvis i Norge. De här råden är alltså minst 1100 år gamla. Frågar du mig låter dom flesta rätt vettiga än idag. Det enda överlevande källmaterialet är Codex Regius från cirka 1270.

Här är råden, ur Erik Brates översättning av Eddan:

  • 112. Stig ej upp om natten,

    om du ej är ute och spanar
    eller måste ut på gården gå!

  • 113. Sov ej hos kvinna,

    som är kunnig i trolldom,
    så att hon i famnen dig fängslar!

  • 115. En annans hustru

    du aldrig locke
    att förtroligt med dig tala!

  • 116. Om på fjäll eller fjärd

    du fara lyster
    skaffa dig riklig reskost!

  • 117. En elak man

    du aldrig låte
    höra vad otur dig hänt;
    ty av en elak man
    du aldrig får
    för lämnat förtroende lön.

  • 119. Vet, om en vän du har,

    som du väl tror,
    far träget att honom träffa;
    ty av ris höljes
    och högt gräs
    den väg, som ingen vandrar.

  • 120. En god man du locke

    till gamman och förtrolighet;
    lär dig tjusa folk att hålla dig kär!

  • 121. När du får en vän,

    den förste var aldrig
    att våldsamt vänskapen slita;
    sorg fräter hjärtat,
    när man säga ej får
    för någon hela sin hug.

  • 122. Ord skifta,

    aldrig du skall
    med dåraktig dumbom.

  • 125. Tre ord icke växla
    i träta med en usling;
    den bättre är ofta böjlig,
    när den sämre slår.

  • 126. Skomakare var ej

    eller skaftmakare
    annat än åt dig själv;
    om skon är illa skapad
    eller skaftet snett,
    då önskas över dig ont.

  • 127. Om ont du märker,

    säg, att ont det är,
    och giv ej din fiende frid.

  • 128. Åt ont glad
    aldrig var,
    men gläds åt det goda!

  • 129. I träffningens tummel

    titta ej uppåt
    – dödlig fruktan
    drabbar männen –
    att icke förtrollning dig träffar.

  • 130. Om hos god kvinna

    du vill komma i ynnest
    och få fägnad av,
    fagert skall du lova
    och fast löftet hålla;
    den blir glad, som får något gott.

  • 131. Varsam ber jag dig vara,

    dock ej alltför varsam.
    Var med ölet varsammast
    och med annas hustru,
    och med det tredje,
    att ej dig toppride tjuvar.

  • 132. Till hån och löje
    hav aldrig
    gäst eller främling, som färdas!

  • 134. Åt åldrig talare

    du aldrig må skratta;
    ofta gott är, vad de gamle säga.
    Ofta ur skrumpet skinn
    skarptänkta ord komma,
    sådant som hänger bland hudar
    och slänger bland småskinn
    och lätt dinglar bland löpmagar.

  • 135. En gäst du skall ej skymfa

    eller jaga på porten;
    fägna den fattige väl!

  • 137. Då öl du dricker, sök hjälp

    av jordens kraft,
    ty jord mot ölrus hjälper
    och eld mot sjukdomar,
    ek ger avföring,
    ax skyddar för trolldom,
    mjöldryga mot bråck,
    månen mot rasande,
    bete mot bitsjuka,
    bot mot ont äro runor,
    mot fluss är fast mark.

Bild: Oden som vandringsman. Målning av Georg von Rosen 1886.

Författare: Daniel Sjöberg

Daniel är initiativtagaren till Projekt Allmogen. Han är annars entreprenör, skogsman och friboren bonde på en egen liten gård, där han drivs av svart kaffe och frisk luft.