Verner von Heidenstam

Verner von Heidenstam var en svensk adelsman, författare och poet. Han var ledamot av Svenska Akademien 1912–1940 och tilldelades Nobelpriset i litteratur 1916.

Albert Bonniers Förlag beskriver honom som "vår siste nationalskald, denna märkliga person som var en beundrad kulturell ledargestalt men också förtalad och förföljd."

På sin tid tillhörde han Sveriges författarelit och var jämförbar med August Strindberg och Gustaf Fröding. Idag är han till stor del bortglömd.

Heidenstam debuterade 1888 med diktsamlingen Vallfart och vandringsår, och hans sista samling kom att bli Nya dikter som gavs ut 1915 på Bonniers förlag. Nya dikter anses av många vara hans främsta verk.

Nya dikter är "en storstilad och mäktig samling, hvars äldsta stycken sammanhänga med Heidenstams historiska epik eller Dikter från 1895 (...) men hvars yngre dikter tillhöra en senare epok. Formen är klassiskt ren, enkel och osmyckad, ofta rimlös och ostrofisk, och ger uttryck för stämningar och tankar af upphöjd ro, af manligt allvar och varm innerlighet, vid och ljus humanitet, tillvarons ovanskliga värde och vemodet att nalkas den aftonsvala ålderdomen" (citat ur Nordisk familjebok, band 36, (1924) "Heidenstam").

Böcker av Verner von Heidenstam:

Nya dikter

”Formen är klassiskt ren, enkel och osmyckad, ofta rimlös och ostrofisk, och ger uttryck för stämningar och tankar af upphöjd ro, af manligt allvar och varm innerlighet”

Utvalda dikter av Verner von Heidenstam: