Midsommarfirandet – en av nordens äldsta och mest förnämsta högtider

Midsommar tradition

Midsommarhelgen är oemotsägligt en av våra största inhemska och mest folkliga högtider här i Norden. Men vad firade man egentligen?

Idag handlar midsommar mest om att umgås med vänner, dricka gott och äta gott, vilket man helt säkert gjorde förr i tiden också. Särskilt det där med att dricka gott, för efter den långa vintern och våren var det antagligen rätt knapert med mat i allmogens visthusbodar. Trevligt hade man det ändå. Men alla våra högtider har en gång också haft en djupare innebörd, som Vilhelm Moberg berättar:

Vid midsommaren når växandets tid sin höjdpunkt. Då är det gott att sätta gröna kvistar i åkern — därav kommer säden att grönska. Då är det gott att man och kvinna kommer samman — det befordrar all växtlighet på marken. Bondeseder som de nämnda — urgamla hos oss — är svenska exempel på denna s. k. imitativa magi, som forskare funnit spår av hos primitiva folk över hela vår jord: Människan går före naturens makter med gott exempel och visar hur de skall bete sig för att liv av alla slag skall växa och frodas.

Vilhelm Moberg, Bondeåret

Citatet ovan kommer från Vilhelm Mobergs lilla bok Bondeåret från 1966, och texten ger oss en ledtråd till vad midsommar har betytt för våra nordiska förfäder. Läser du om midsommar på Wikipedia idag får du lära dig att denna högtids förkristna kopplingar i Norden är ”mycket spekulativa” och att man kanske rent av inte alls firade midsommar i den grå forntiden. Det är förstås helt befängt att avfärda midsommarfirandet som något nytt påfund som kristendomen förde med sig, med tanke på alla spår av hedendom som framträder i så många källor om denna gamla högtid. Vilhelm Moberg säger det bäst själv, att ”ingen av årets fester har till våra dagar bevarat sitt hedniska ursprung så tydligt som midsommaren.”

Som med våra andra stora nordiska årsfester (förutom julen) är midsommarfirandet knutet till naturens liv, till dess uppvaknande och höjdpunkter – närmare bestämt till solens höjdpunkt på himlen – sommarsolståndet. Moberg skriver:

Tiden för årets båda stora högtider bestämdes av solens gång och firades när solen stod lägst och högst – när ”himlens största stjärna” vände i sitt lopp. Vid midsommaren stod solen på sin banas höjd, och den helg som nu firades var solens stora helg.

Vilhelm Moberg, Bondeåret
Midsommardans, målning av Anders Zorn (1897)
  • Facebook
  • Twitter
  • VK
Midsommardans, målning av Anders Zorn (1897)

Midsommar är också en fest til árs, för årsväxt och bärgning. Nu är såddens tid slut, växandets tid har börjat. I folktron var midsommarnatten, precis som den ursprungliga Lucianatten vid vintersolståndet, ”de stora och dolda makternas natt”. Albert Eskeröd skriver i Årets fester (1953):

Daggen som föll den natten, källornas vatten, trädgårdens och skogens blomster och trädens gröna grenar, allt var fyllt av en särskild kraft. Men det var en kraft på gott och ont, till nytta eller till skada beroende på hur man hade förstånd att använda den. Midsomarnattens dagg, helst från kyrkogården, botade sjukdom. Dagg från grannens äng som gavs de egna djuren, gav dem också kraft från grannens foder. Midsommar dagg i mjölet gav bra bröd. Surdegen blev bättre ,om man hadde midsommardagg i den. Sjuka rullade sig nakna på midsommarnattens daggiga mark för att bli fria från sitt lidande.

Albert Eskeröd, Årets fester (1953)

För att främja årsväxten och få en god skörd restes majstänger som man ”majade” med löv och blomster. Som bevis för den tesen nämns i Svensk bondekultur (1969) en händelse i en småländsk socken på 1860-talet, där en religiös rörelse i sin framfart bestämde sig för att hugga ner majstången. En gammal bonde som gråtandes bevittnande händelsen ska ha sagt att ”Nu växer ingen gröda på våra åkrar mer.”

Majstången, eller midsommarstången, torde vara en av de saker vi idag starkast förknippar med midsommarfirandet. Men förr förekom inte bara majstänger, och på vissa platser reste man inga stänger alls utan istället var midsommarbålet mer vanligt – då man tände stora eldar som man dansade kring genom midsommarnatten. Bruket med midsommareldar beskrivs av Olaus Magnus under 1500-talet och är troligtvis äldre än så. Än idag är traditionen med midsommareldar, eller Sankt Hans-eldar som det också heter, vanlig i hela norra Europa – om än inte lika vanlig i Sverige idag. Inte minst på grund av de statliga eldningsförbuden som brukar råda kring midsommar.

En annan tradition förknippad med midsommar är att man stack ner gröna kvistar i åkern, bland annat i Värend i Småland, med hopp om att säden skulle frodas. Jag har till och med själv stuckit ner några björkkvistar i mina odlingar:

Midsommar tradition
  • Facebook
  • Twitter
  • VK
Jag hoppas på god skörd av broccolin till höger

Det är så klart inget mer än en symbolisk handling, men jag tycker det är en fin och meningsfull handling som påminner om att livet här i norden under 99% av vår historia varit allt annat än en dans på rosor. Under de 10,000 åren sedan inlandsisen drog sig tillbaka, ända fram till den industriella revolutionens slut, har människorna här i norden varit helt utelämnade till naturens nycker för sin överlevnad. En dålig skörd kunde innebära svält – och död.

När jag stack ner kvistarna i jorden kände jag därför genuin tacksamhet.

Tacksamhet över att jag inte behöver oroa mig för om jag kommer hungra ihjäl nästa vinter eller ej (så länge Just-In-Time-leveranserna till matbutiken fortsätter ostört, förstås…). Tacksamhet över att jag inte är beroende av åkerns skörd och naturens krafter för att sätta mat på bordet. Tacksamhet över den relativa frid och frihet jag vuxit upp i. Tacksamhet över det välstånd de senaste generationerna har byggt upp och lämnat till oss att bygga vidare på. Jag känner också ett lika stort ansvar, en plikt, att se till att mina barn får en lika trygg och fri uppväxt som jag fick.

Lövning midsommar
  • Facebook
  • Twitter
  • VK

Men inte nog med att man stack gröna kvistar i åkern, man byggde hela salar av löv. Midsommarstången är på många håll i landet inte känd i gammal tid, I boken Svensk bondekultur (som Vilhelm Moberg hade i sitt personliga bibliotek) nämns en sentida uppteckning från Göteryds socken i Småland där det berättas om midsommarfirandet, att runt midsommarstången gjordes förr i tiden en lövsal och inuti den ställdes ett stort bord. I lövsalen höll man sen gille (fest).

Från Visby berättar Carl von Linné 1741:

Löfhyddor hade i dag några få bygt sig, men de mäste hade löfwat sina hus med Ekelöf, hwartil wi i går såg hela Hästlassen införas.

Också från Dalsland nämner Linné några år senare att det byggdes lövhyddor på flera ställen. Seden var så utbredd att staten fick för sig att det behövdes ett förbud för att stävja midsommarfirarna. Ur Svensk bondekultur:

Vilken betydelse dessa lövsalar haft för midsommarfirandet framgår av det 1734 utfärdade förbudet mot ”löf-salars upsättiande, samt löfwande i kyrkior samt annorstädes, hwartill unga biörkar användes.

Det statliga förbudet mot att bygga lövsalar hade visst att göra med att staten ville skydda skogens tillväxt, men det hade knappast någon inverkan på folkseden. I både Småland och Dalarna har man firat midsommar med lövsalar ända in i sen tid.

Midsommar i Dalarna
  • Facebook
  • Twitter
  • VK
1907: Midsommar i Sörbäcken, Lima socken, Dalarna. Sällskap i lövad roddbåt. Vid årorna står Wilhelm Wahlberg och Lassar-Johannes Persson. De övriga är Gilbert Johansson, systrarna Albertina Wahlberg från Orsa och Anna Persson från Heden, Olga Wahlberg och Hildur Johansson. Foto: Per Persson / Nordiska museet

Från Kumla i Närke kan man läsa i ett sockestämmoprotokoll från år 1766 om en bonde som begärde att få slippa löva om midsommardagen i kyrkan, eftersom det var ont om löv. Men församlingens svar var att hans begäran icke kunde beviljas, ”efter det varit ett urminnes bruk”.

Gröna kvistar, lövsalar, blomstrande midsommarstänger, vad har de gemensamt om inte att de alla är symboler för fertilitet? Även seden med bröllopståg med ”sommarbrudpar” eller så kallade ”blomsterbrudar” som förekommit bland ungdomen vid vår- och försommarfesterna har tolkats som minnen av forntida fruktbarhetsriter. I Olav Tryggvasons saga, som Svensk bondekultur hänvisar till, berättas exempelvis om att svearna gav guden Frö en kvinna till hustru, då hans bild fördes omkring i deras land.

Ännu i mannaminne har det t.ex. förekommit vid midsommarbröllop i Småland och Dalarna, att bruden omfamnat majstången – givetvis för att befrämja fruktsamheten i äktenskapet. Det är alltså uppenbart att ett samband föreligger mellan majstången eller midsommarträdet och våra förfäders fruktbarhetsreligion med dess magiska riter.

Vilhelm Moberg, Bondeåret

Här kommer vi då till frågan om vad midsommarfirandet egentligen handlade om i sin begynnelse.

Midsommar är en fest för livets, naturens och släkternas förnyelse.

Midsommarblomster
  • Facebook
  • Twitter
  • VK
1969: Kerstin i Forsebol, Dalsland, med midsommarbukett. Foto: Stig Olsson / Vänersborgs museum (CC BY-SA)

Idag lever vi inte längre under konstant hot om svält, så det är helt förståeligt att generation efter generation har släppt taget allt mer om våra uråldriga bondeseder. Bara en bråkdel av Sveriges invånare har någon åker eller grönsaksland numera. Dom allra flesta bor i städer och köper all mat i affären.

Men det var inte så länge sen livet i Sverige såg annorlunda ut. För bara 149 år sen, då min farfars farfar Johan Johansson levde, upplevde Sverige och framförallt Norrland den värsta hungersnöden i mannaminne. Under missväxtåren 1867–1869 fick många leva på barkbröd, gamla kängor och gröt gjord på lavar. Många packade sina väskor och begav sig till Amerika. Många svalt ihjäl.

Just därför kommer jag ha tacksamhet i mina tankar under midsommarfirandet.

Jag hoppas såklart också på god årsväxt och bärgning, och räknar med många kilo potatis att fylla jordkällaren med. Bara utifall att hyllorna skulle gapa tomma på ICA i vinter.

Glad midsommar!

Daniel Sjöberg

Författare: Daniel Sjöberg | sjbrg

Husbonde till projektet Allmogen. Entreprenör, skogsman, friboren bonde och bolåneslav på en egen liten gård i Ångermanland, där han drivs av frisk luft och becksvart kaffe.

Dom kan icke mera värja sitt verk. Kan dom räkna med dig?

Allmogen bevarar och tillgängliggör kunskap om vår svenska historia och kultur för alla, gratis. Med ditt stöd kan vi göra mer. Om du vill att skildringen av vår historia och vårt kulturarv ska stå fri och oberoende från både staten och kapitalet, om du sätter värde på tidigare generationers livsverk, bli då medlem i Allmogen - hela Sveriges frihetliga kulturförening. Ditt stöd = kärlek.

Månadsgivare

Från 50 kr / månaden

Bli medlem

Engångsdonation

Du kan också stödja arbetet med en engångsdonation i valfri storlek.

Ge en gåva

Nyhetsbrev

Allmogen har ett gratis nyhetsbrev som sammanställer allt nytt som publiceras. Det kommer ut varje söndag och innehåller hela veckans intressanta artiklar. Här är ett exempel. Ser det bra ut? Skriv upp dig.

Kommentera