Runorna – våra förfäders första skriftspråk

Runor

”Min kära, kyss mig” lyder en medeltida runinskrift funnen på en träpinne i Bryggen i Bergen, Norge. I Sverige står omkring 2500 runstenar resta av våra förfäder. Det här är runornas historia.

Runorna är fonetiska skrivtecken som skapades och började användas i de germanska delarna av Europa århundradena efter Kristi födelse. Runornas form antyder att de utvecklats med inspiration från de romerska och grekiska alfabeten, då runtecknen i flera fall överensstämmer med motsvarande bokstäver.

Störst utbredning kom runorna att få i Skandinavien och ingenstans är runristningar så vanliga som i Sverige. Totalt har man funnit omkring 3500 runinskrifter i nutida svenskt område, allt från enstaka ord på runförsedda lösföremål till längre inskriptioner på väldiga stenblock. De rikaste runfynden finns i Mälardalen. Av Sveriges 2500 runstenar finns runt 1300 i Uppland.

Till de äldsta svenska runorna hör inskriptionerna på ett spänne från Gårdslösa i Skåne och en lansspets från Gotland. Båda har daterats till 200-talet. Runstenarna, som kanske ses som runskriftens främsta symboler, ristades främst under vikingatiden.

Runalfabetet (runraden) har ändrats flera gånger. Lite förenklat kan man urskilja tre runrader kopplade till olika tidsepoker: den urnordiska runraden, den vikingatida runraden och den medeltida runraden.

Den urnordiska runraden, som även kallas ”futhark” efter de sex första bokstäverna, användes från ungefär från år 0 till 700-talet. Futharken består av 24 runor och fick utbredning i hela det germanska språkområdet. Totalt finns ca 20 stenar i Sverige som har ristningar med denna äldre runrad. Många uttrycker magiska besvärjelser. Man har även funnit inskriptioner på vapen, kammar och smycken.

Den urnordiska runraden brukades under den s.k. folkvandringstiden, då olika folkgrupper förflyttade sig runt i Europa. Detta påverkade språket och i Skandinavien övergick man från att tala ett ålderdomligt germanskt språk till att prata fornnordiska. De språkliga förändringarna skapade behov av att modifiera skriftsystemet och på 700-talet förenklades runskriften till den vikingatida runraden med 16 runor. Även i denna runrad är de första bokstäverna f, u, th, a, r och k, varför beteckningen futhark behållits. Med bara 16 tecken måste vissa runor representera flera språkljud, så att exempelvis u, y och ö skrevs med samma runa.

  • Facebook
  • Twitter
Stenlocket till vikingakvinnan Katas grav, som går att beskåda i utställningshallen Kata gård i Varnhem, Västergötland.

De flesta runstenar i Sverige är ristade med den vikingatida runraden. Runstenarna ställdes upp som monument på väl synliga platser och längs välanvända farleder. Specialiserade runristare reste yrkesmässigt runt för att rista stenar. Den mest kände är Öpir, som gett upphov till mer än 50 bevarade stenar i Uppland, Gästrikland och Södermanland.

Runstenarnas texter är ofta minnesinskrifter över döda personer och följer en likartad formel. Ibland innehåller texten beskrivningar av historiska händelser, vilket gör runstenarna till ett betydelsefullt historiskt källmaterial. Exempelvis är det tack vare runstenarna vi känner till Ingvarståget, ett stort vikingatåg österut, som slutade mycket illa. Andra stenar har texter av mer poetisk karaktär. Ett exempel är världens längsta runskrift, som finns på Rökstenen i Östergötland. Rökstenens inskription innehåller en strof som nog får nog sägas vara Sveriges äldsta bevarade lyrik.

Under 900-talet började man komplettera runorna med prickar. Denna s.k. stingning gjorde att de språkljud som skrevs med samma runa kunde särskiljas. Systemet med stungna runor vidareutvecklades under medeltiden, vilket tillsammans med andra justeringar skapade den medeltida runraden. Under denna tid fick kyrkan allt större inflytande, vilket gjorde att även det latinska alfabetet spreds. De båda skriftsystemen användes under en period parallellt, men från 1300-talet och framåt började det latinska alfabetet i allt högre grad ersätta runskriften. På vissa platser levde dock runorna kvar som folkligt skriftspråk. Särskilt länge var runorna i bruk i delar av Dalarna, där de s.k. dalrunorna användes ända in på 1800-talet.

Under stormaktstiden vaknade ett svenskt intresse för gravhögar, runstenar och andra historiska minnesmärken. Tjänstemän skickades ut i landet för att samla in, dokumentera och rapportera kulturhistoriska fynd. 1666 kom ett kungligt påbud om fridlysning av lämningar från gamla tider, vilket kan sägas vara världens äldsta lag för bevarande av fornminnen. Den är en av anledningarna till att många runstenar fått stå orörda på sina ursprungliga platser, där de än idag förmedlar sina budskap till alla som stannar till och läser.

Tryckta källor:

Erikson, Bo och Löfman, Carl (1985), Sagan om Sverige, Natur och kultur

Ohlmarks, Åke (1983), Svensk kulturhistoria, Forum

Otryckta källor:

http://historiska.se/upptack-historien/artikel/runor/

http://litteraturbanken.se/#!/presentationer/specialomraden/RunornasLitteratur.html

http://old.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/forskning-om-runor-och-runstenar/

http://www.raa.se/kulturarvet/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/runstenar/om-runskrift/

http://www.raa.se/kulturarvet/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/runstenar/runskolan/allmant-om-runor/vad-ar-runor/

https://www.svenskakyrkan.se/akerbo/runlasning

https://sv.wikipedia.org/wiki/Dalrunor

https://sv.wikipedia.org/wiki/Runor

Ursprunligen publicerad på Kulturminnet.

Profilbild

Författare: Malin Kim

Malin Kim är bosatt på den västgötska landsbygden och arbetar som läkare. Det kulturhistoriska intresset vaknade tidigt och har resulterat i långa resor i olika delar av världen. Malin driver den hedervärda bloggen Kulturminnet som ett svar på att svensk kulturpolitik alltmer tappat intresset för den svenska kulturens innehåll och det egna kulturarvet.

Dom kan icke mera värja sitt verk. Kan dom räkna med dig?

Allmogen bevarar och tillgängliggör kunskap om vår svenska historia och kultur för alla, gratis. Med ditt stöd kan vi göra mer. Om du vill att skildringen av vår historia och vårt kulturarv ska stå fri och oberoende från både staten och kapitalet, om du sätter värde på tidigare generationers livsverk, bli då medlem i Allmogen - hela Sveriges frihetliga kulturförening. Ditt stöd = kärlek.

Månadsgivare

Från 50 kr / månaden

Bli medlem

Engångsdonation

Du kan också stödja arbetet med en engångsdonation i valfri storlek.

Ge en gåva

Nyhetsbrev

Allmogen har ett gratis nyhetsbrev som sammanställer allt nytt som publiceras. Det kommer ut varje söndag och innehåller hela veckans intressanta artiklar. Här är ett exempel. Ser det bra ut? Skriv upp dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *