Vad åt man i Sverige förr i tiden?

Allmogens kost

Ända in på förra seklet så åt man i Sverige det naturen kunde ge. De nordiska folken var bönder, naturfolk, som livnärde sig på jorden och skogen. Ofta räckte maten inte till och man fick gå till skogen för att skaffa sig det åkern inte kunde ge.

Hungersnöd inträffade med korta mellanrum, särskilt i de nordliga landskapen, senast 1867-1869 under den så kallade Norrlandssvälten. “Det finns en sida i den svenska allmogekulturens historia, som är en av de mörkaste och dystraste, och det är nödbrödets historia”, säger Tobias Norlind. Det sammanfattar väl svenska folkets utmaningar att sätta mat på bordet.

Men det fanns år då skörden mättade Sveriges torpare och tjänstefolk. Här är ett exempel på årsförbrukningen hos en småländsk torparfamilj, ur boken “De fattigas Sverige” som Vilhelm Moberg hade i sitt arbetsbibliotek.

Allmogens kost
  • Facebook
  • Twitter

Familjen i exemplet hade det relativt bra ställt jämfört med de fattigaste, där många levde på svältgränsen ända in på 1900-talet.

Självklart varierade kosten också mellan olika platser i imperiet, beroende på odlingens förutsättningar. Uppe i det kallare Norrland odlades t.ex. mer korn och mindre råg.

I Svenska allmogens frihetsstrider volym 2 kan man läsa om tjänstefolkets förhållanden, och där framgår det “att man icke svältfödde folket, när årgången lämnade tillräcklig avkastning”, här med ett exempel från Uppland:

“Sålunda har man från Upland 1620, alltså före potatisens tidsålder, bevarat följande matsedel från allmogens bord:”

Söndag: Middag: kål med gryn eller ärter uti, fläsk, kött och stek — det bör anmärkas, att man i allmänhet icke intog mer än två mål om dagen — och aftonmåltid: köttsoppa, färskt kött, höns eller fåglar.

Måndag: Middag: ölsoppa eller äggsoppa, strömming, blötta gäddor.
Aftonmåltid: gröt, kokad sill, torsk.

Tisdag: Middag, kål eller ärter, kött och fläsk, stek eller saltvattenskött.
Aftonmåltid: köttsoppa’, rotmos med mjölk eller av annan frukt; färskt kött.

Onsdag: Middag: kokad eller rar mjölk, strömming, torr eller färsk fisk.
Aftonmåltid: grynvälling med lax eller gäddor eller ris kokat med en kanna mjölk; kokt sill; krampsill.

Torsdag: Middag som på söndag. Aftonmåltid: färsk köttsoppa med bröd, korvar eller sylta, färskt kött.

Fredag: Middag: varmt öl och bröd, krampsill, blötta gäddor eller stockfisk.
Aftonmåltid: spicken sill, ärter med ättika och torsk.

Lördag: Middag: Grynvälling, lax eller färsk fisk, ägg, sylta eller korvar.
Aftonmåltid: gröt, salt fisk, torsk eller gäddor, rovor eller annan frukt av dess värde

Mer ur Alfred Kämpes Svenska allmogens frihetsstrider om maten i Ångermanland, Dalarna, Västmanland, Halland och Skåne:

“Om matförhållandena frampå 1700-talet anför Linné från Ångermanland 1732 följande, som kan vara av intresse att taga del av:”

“Tre mål ätes förutom frukost om sommaren. Då ätes alltid om dagarna till middag surströmming, så att surströmmingen (ofta obenad) lägges mellan tunnbröd och bits sä en bit; sedan ätes surmjölk utan grädde, sedan underst den en ostskiva eller en smörgås. Men kött tages intet efter. Till mats kal, ärter, rovor, kål mest söndag, ärter en gäng i veckan: då kålen tryter, 2 gånger ärter, rovor mest var morgon med saltströmming, på slutet av kokningen lagges strömmingen dit, att han ej skall kokas sönder, litet mjöl på och sur mjölk supes. Om aftonen alltid kornmjölsgröt. Om morgonen, då man går ut, smör och bröd eller ost och bröd, som är snarare. Av blandbröd får man 1/4 kaka i målet, godbrödet få de aldrig smaka, ty det är för främmat eller stor högtid, eljest spisbrödet, som alltid ätes 4- å 6-falt, tunnt som papper. Alltid öl i källaren (utom spisölsdrickat), då främmande komma. Om sommaren drickes alltid syra.”

“Samma celebre författare lämnar 1734 även från Dalarna följande matuppgifter:”

“Deras spis är ordinär, förutom ärtbröd, bröd med mäsk och kornmjöl, blandat agnebröd, allt tunnt bakat, vilket de sätta in i ugnen, igenom det de linda kakan kring en stång och veva utav henne sedan i ugnen. Eljest bruka de ock tjockt bröd, när de äro borta. Deras mat är eljest ordinär, förutan att de var afton äta gröt, dels kokad hel hård av ärt-, dels av kornmjöl; blir något övrigt så ätes till frukost, varpå de sedan kunna äta 3 å 4 gånger om dagen. De bruka ock äta smör, missmör och ystningsost i en massa sammanblandade”

“Från Västmanland lämnar Bergenskiöld 1784 följande uppgifter:”

“I enskilda hushållningen går sparsamt till, varje dag i veckan har sin vissa matordning, och jag skall här införa en, som blivit mig meddelt av bärgslagsgruvfogden Lekman, och vilken skall vara upprättad efter kosthållningen i Dalkarlsbergs gruvlag:

Söndag: Morgonen: soppa med kålrötter och kött till sovel. Middag detsamma. Aftonmåltid: kål och kött.

Måndag: Morgonen: kål och kött. Middag: soppa och kål. Aftonmåltid: gröt och mjölk samt sill.

Tisdag: Alla målen ärter och kött.

Onsdag: Morgonen: ärter och kött. Middag: mjölk och smör. Aftonmåltid: gröt och sill.

Torsdag: Morgon, middag och afton: rotsoppa och kött.

Fredag: Kornmjölsvälling med smör och sill alla målen.

Lördag: Morgonen: välling, smör och sill. Middag: mjölk, smör och sill. Aftonmåltid: gröt och sill”

“Hallands matordning 1796 skisseras av prosten Per Osbeck sålunda:”

“Folket här på orten äter 5 gånger om dagen, frukost, daver, middag, merafton och kvällsmat. Frukosten är en sup brännvin om den finnes. Daver består av sill och dricka med mjölk blandad. Middag: kål, ärter, soppa jämte kött och fläsk eller vad som kan åstadkommas; merafton brännvin. Kvällsmat merendels gröt, en afton kokt, den andra uppstekt.”

“I Skåne hade man 1797, enligt Svanander, följande matförhållanden, åtminstone inom vissa orter:”

“Bonden bakar sitt limpbröd av rågmjöl och kornmjöl, hälften av vardera slaget. De förmögnaste på slätten äta dock sammantaget rågbröd. Fläsk har i äldre tider mycket brukats även till frukost, då skogarna voro större och sillförrådet mindre. Nu ger en fattig bonde vad han kan, men den förmögnare:

  1. En sup och bröd, ost och bröd eller en smörgås till morgonbit.

  2. Till frukost davre, sill, dricka och bröd.

  3. Till middag kokt mat av kål, ärter, soppa, välling med sovel, fläsk, kött, fisk o. s. v.

  4. Till medafton gåsister, fittamatar, smörgåsar, pannekakor, ägg o. s. v. med en sup.

  5. Till aftonen gröt och mjölk eller dricka och bröd.

  6. Under slåtter, mäjning och torvskärning vankas ibland lille middag.

Dessa måltider iakttagas likväl mera noggrannt i den släta delen av häradet (Bara), än i den backiga och skogrika.”

Författare: Daniel Sjöberg | sjbrg

Daniel är initiativtagaren till Projekt Allmogen. Han är annars entreprenör, skogsman och friboren bonde på en egen liten gård, där han drivs av svart kaffe och frisk luft.

Dom kan icke mera värja sitt verk. Kan dom räkna med dig?

Jag satsar nu allt på att kunna ägna all min tid åt arbetet med att bevara och göra vår frihetliga historia, allmogens historia, tillgänglig för alla gratis (och reklamfritt). Men för att lyckas behöver jag din hjälp. Om du uppskattar vår historia och vårt nordiska kulturarv, och vill vara med och bevara dem, överväg att bli stödmedlem med ett återkommande stöd varje månad som du själv väljer, mellan en kopp kaffe och en fin middag. Ditt stöd = kärlek.

Månadsgivare

25 kr / månaden

50 kr / månaden

100 kr / månaden

1000 kr / månaden

Börja nu

Engångsdonation

Du kan också stödja projektet med en engångsdonation i valfri storlek.

Ge nu

På bild (från vänster): Nils Dacke, Fabian Månsson, Alfred Kämpe, Selma Lagerlöf, Dan Andersson, Vilhelm Moberg, Astrid Lindgren, Torgny Segerstedt, Gustaf Fröding, August Strindberg. Ingen av personerna har något officiellt samröre med Projekt Allmogen, men vi är officiellt deras största beundrare.

Nyhetsbrev

Allmogen har ett gratis nyhetsbrev som sammanställer allt nytt som publiceras. Det kommer ut varje söndag och innehåller hela veckans intressanta artiklar. Här är ett exempel. Ser det bra ut? Skriv upp dig.